Internet har varit under all kritik den senaste veckan. Har försökt att lägga upp bilder sen i måndags utan att lyckas. En genomsnittsbild, runt 150 kb, tar över 30 minuter att ladda upp. Idag var lyckades jag hitta en liten lucka. Precis efter ett strömavbrott var det någorlunda funktionabelt i någon halvtimme. Hann lagom att ladda upp Azul-bilderna innan det gick ner på åsnestandard igen.

I måndags åkte jag, Peter samt Konstantin till Azul – den blåa lagunen.
Vi visste sen tidigare att det hade regnat en hel del tidigare i år och att Azul skulle vara något översvämmad. Enligt rykten skulle vattnet ha hunnit dra sig tillbaka något.
Det visade sig att lagunen inte var någon lagun längre. Det var ett mindre hav jämfört med förra året. Något som har varit en 70 meter bred pöl har transformerats till en sjö där man kan etablera färjetrafik. Det var svårt att föreställa sig hur det såg ut året innan. Vattenståndet måste ha varit runt 3 meter högre fortfarande. Helt vansinnigt.

Några inhemska turister syntes inte till heller. Inte så konstigt eftersom det inte fanns någon strand kvar. Förra året var andelen turistande Brasilianare desto högre.

Ägaren av restaurangen ska ha lite kudos för att han fortfarande höll den öppen – trots att merparten av den låg under vatten. Hur han lyckades ha kylskåpen i gång är tämligen oklart. Vill inte ens tänka på hur elinstallationerna ser ut på det där bygget. Följer den resten av det här landets industristandard i kabeldragning kommer det gå illa för den där karln snart. Det ska sägas att ölen som serverades var iskall, vilket förvisso räcker för att jag ska blunda för fuldragningar med eltejpade skarvar.

Själva vindsurfingen var sådär. Byig 4.7-segling där man fick känna på att vara både över- och underriggad på samma bog. Detta spelade för tillfället mindre roll. Vi var ute på äventyr och detta var inget som förstörde den goda stämningen.

Något som dock förstörde stämningen var en av mina willy skippers. Fastnade självfallet med foten en av stropparna när brädan vreds runt nästan ett helt varv. Härligt att känna när det knakar till lite gött i ledbanden.

Hade svårt att gå senare på kvällen och fick leta upp ett par kryckor på club ventos för att kunna förflytta mig. Dessvärre hade de bara en krycka (fråga mig inte varför, men jag antar att det har något med Brasiliansk sjukvårdsstandard att göra) och efter att ha avnjutit en middag i byn kunde jag inte gå tillbaka till Pousadan. Det gjorde helt enkelt för ont. Fick bli buggytransport tillbaka och ovissheten huruvida något var brutet eller ej gjorde sig påmind.

Tog ett beslut om att inte åka till sjukhuset i Jijoca/Fortaleza utan istället vänta en natt och se hur situationen fortlöpte. Såhär i efterhand var det ett bra beslut. Redan dagen efter var det lite bättre. Kunde fortfarande inte belasta den men generellt sätt kändes det lite bättre.

I skrivande stund är den fortfarande lite svullen men jag har låtit bli kryckan under dagens strapatser. Det går att lägga hela kroppsvikten på foten, men det blir väldigt instabilt när man snedbelastar den. På lördag vankas det Camocim-utflykt och jag hoppas att den är tillräckligt läkt för att det ska gå att surfa, vilket egentligen inte är speciellt troligt.

Får långsamt börja inse att säsongen nog är över för min del.

Lagundag idag. Riktig jäkla heldag. Vi lämnade Jeri klockan 09 och var hemma precis innan solnedgången, dvs runt 17. Jag var på vattnet i princip hela dagen, förutom kanske två timmar sammanlagd paus för lunch etc då Anna och cocktail-kid passade på att låna mina grejor. Klockan är snart 21 och jag känner mig helt färdig.

Bockade av eslidern och ett nytt litet trick. Vet inte vad det går under för benämning, men i princip är det en downwind 360 into funell. Finns en film nedan. Konstatin råkade turligt nog filma det första försöket jag satte. Blev några fler som hade lite bättre pop och fart. Tricket var att inte hoppa så tidigt som jag gör på den här filmen.

Nu har jag alltså bara ett måstetrick kvar – punetan. Den hade lika gärna kunnat sitta idag. Likaså clew first punetan som jag testade att ladda lite på.

Här är filmen:

Inte ett av de bästa försöken, men det får fasiken bockas av som lyckosamt iallafall!

Vakande med ett ryck. Panik i blick. 15 seglingsdagar kvar. Paniken skälvde genom ryggraden. Ångesten – påtaglig.
Plötsligt sammanblandas känslorna med något helt annat. Något som jag inte alls vill vara med om. Halsont och feber. Man tackar.

Skulle egentligen ha blivit en lagundag idag, men icke. Planerna skrotades. Ingen idé att gå utanför pousadadörren.

Nu har jag bara 14 dagar kvar att leverera på.
Gör mig frisk i morgon plzzzzz1

De två kommande dagarna kommer att spenderas i hängmattan.
4.2:an och 4.7:an är inne på reparation – igen. Monofilmen börjar bli till åren och nu är det två sömmar som håller på att spricka upp. Tänkte att det var lika bra att åtgärda de detaljerna innan det blir ännu värre. Problemet är de hade mycket att göra på segelverkstaden så jag får inte tillbaka dem förrän i morgon kväll. Ingen segling med andra ord.

Känns förvisso som att det är relativt välbehövligt med lite vila. Kroppen är seg och förtjänar några dagar utan allt för påfrestande fysiska aktiviteter.
Från och med måndag är det dock annat ljud i skällan som gäller. Två veckor av ångestladdat surf. Måtte djävulen ta mig om jag inte kryssar av mina måsteswitchtrick.

Huah. Idag blev det ett pass som heter duga. Gick ut runt 9.30-tiden. Körde fram till 13.00, tog lunch i någon timme och var uppe igen vid 17.00.
Var lite mindre vind än vanligt. Körde 4.7 hela dagen.

Surfet går generellt lite bättre än förut. Igår hade jag totalångest över min tricklista. Efter dagens mastodontpass känns det lite lugnare. Punetan och e-slidern borde sitta vilken dag som helst. Övade dessutom på dubbelspocken och var ganska nära på den rackaren med. Blev mest spock into vulcano och hade svårt att få fart igenom andra hoppet. Svår avvägning det där med att välja hur mycket fart man ska i första skedet. Tar man för lite fart blir det svårt att få ett bra pop på andra hoppet, tar man för mycket fart är det lätt att man tappar kontrollen halvvägs igenom den första snurren…

En annan detalj som gick väldigt bra i dag var segelduckarna. Hade säkert en successrate på 80% som gick vidare för funnelbehandling.

…och som jag sa till Erik igår:
Sätter jag puneta och e-slider innan jag åker hem blir jag glad och nöjd. Kan jag dessutom bocka av switch kono och dubbelspock blir jag lycklig.

Fortfarande dåligt med framgångar. Fick lite bättre ordning på switch-hoppen idag och var ruskigt nära på en Puneta. Det ville sig inte riktigt. Erik och jag kör en kurering med festskippning, tidig mat och sänggående innan klockan slår 20.

Ingen ny frukt idag dessvärre, men håll till godo med lite bilder av annan natur.

Blev en lagunsession idag. Åkte till den nybildade lagunen påväg till Jijoca. Egentligen är det något man borde ha gjort mycket tidigare. Det blev ganska billigt med transporten också. Runt 50 riksdaler per person. Själva resan tar runt 15-20 minuter. Ska dock se till att ha mina saker packade lite bättre än den här gången. Kändes som att seglen tog en hel del stryk när de låg blandade med alla andras grejor på flaket på en pickup utan segelpåsar. Vägen dit är skumpig vill jag lova.

Dessvärre lyckades jag ha en jägarns otur med saker som lyckades gå sönder i samband med denna färd. Uthalstamp som gick av, tampen till bombesalget, en söm som sprack i seglet, pads som började lossna på brädan, en liten skavank i tailen som förvärrades men värst av allt var att gängorna i fenan gick sönder, vilket satte stop för fortsatt segling – tills jag kom på att man kunde använda plåstertejpen som gängtejp. Blev lite frustrerad tid på stranden innan jag kom ut igen.

Seglingen gick sådär. Det blåste ett helt zoo, som det heter om man använder sig utav herr Nilsson-termer. Rejält drag i 3.7:an med andra ord. Detta gjorde att det var ganska svårt för mig att få kontroll på switchtricken. Hade nästan räknat med att åtminstone sätta två trick, punetan och e-slidern – så blev inte fallet. Hade faktiskt en udda framgång i tricklistan, funnel:en. Detta innebär att det ställningen är utjämnad till 8-8 mellan mig och Erik. Mycket väl.

På grund av diverse förseningar och saker som gick sönder blev det ingen tid för att fota heller. Blåste så fruktansvärt mycket sand, så det kanske var lika bra att inte ta upp något ur väskan. Fastslaget är dock att vi måste dit igen – och då måste jag självfallet dokumentera stället.

Just det, dagens frukt är Graviolan. En klar favorit vilken gör sig bäst som Juice. Smått beroendeframkallande.